Avsked från marsvinsföreningen

Eftersom det här är text och tankar som flyter direkt ur mitt hjärta, skriver jag för en gångs skull på svenska. Om du inte kan läsa Svenska så svarar jag åt dig såhär (inspirerat från SMY’s årsmöte) ”Varför sa du inte det åt mig tidigare?!”. Jag har sedan barnsben haft en stor kärlek för djur, och ett ännu större intresse och behov för att försäkra djurs välmående. Min egen hobby med marsvin började i nio års åldern, och sedan jag var 17 (2006) har jag varit medlem (från och till) i Suomen Marsuyhdistys ry (SMY). Min största orsak för medlemskap, än till denna dag, är för att vara i kontakt med likasinnade och lära mig mera om dessa fantastiska djur. Inte utställningar eller rasmarsvin, sådant kommer överhuvudtaget inte på min lista av viktiga saker då det gäller marsvinshållning. År 2009 föddes min första marsvinskull, eftersom jag hade ett stort intresse för genetik och jag såg upp till uppfödarna i föreningen som verkade ”veta allting”. Kanske jag en dag kunde veta lika mycket om marsvin som dem? Från det året framåt har jag småskaligt fött upp marsvin, i början drömde jag om att ansöka om ett uppfödarnamn.... men märkte att den slags uppfödning som associeras med uppfödarnamn kanske inte är för mig, och dessutom gjorde föreningens regler det omöjligt för småskaliga uppfödare att uppehålla sitt uppfödarnamn. Jag har alltid varit en sådan som har starka principer, och följer dom trots att det inte går ihop med rådande status quo. Ut över det lärde jag mig ganska fort att styrandet av marsvinsföreningen var ganska tumult, det fanns mycket interna gräl och tillsynes väldigt dåliga metoder att lösa dem. Skall vi säga så att SMY har en historia av att trampa sina viktigaste medlemmar på tårna och köra igenom regler bara för att reta gallfeber på folk eller röka ur dem ut ur föreningen. Inte nånting min uppfödning nödvändigtvis ville bli associerad med. Åren kom och gick och där emellan hade jag en paus från aktiv medlemskap i två tre års tid på grund eftersom jag hade fokus på annat. Marsvinen fanns såklart ännu i mitt liv, och samma brinnande intresse för dem! Jag deltog igen på utställningar och träffade en massa härliga marsvinsmänniskor, både gamla vänner och nya. Under ett årsmöte föreslog någon mig som styrelsemedlem... och ont anande ställde jag upp. Jag var ivrig, mitt hjärta fullt av en massa idéer jag skulle kunna få verkställa under året! Bara någon vecka in i mitt styrelsemandat insåg jag att... styrandet inom föreningen är i kaos. Det fanns inga möten, det skrevs inga protokoll, alla styrelsemedlemmar fick inte ens möjlighet att yttra sina åsikter före beslut gjordes. Jag var ny, och försökte rekommendera bättre arbetsmetoder, men de blev alla nedslagna. ”Såhär har vi alltid gjort”, var det oftast förekommande argumentet och folk blev rakt ut sårade att jag hade implikationer för att nåtning var fel med metoderna. Utan att desto längre gå in på detaljer kan jag beskriva mitt år som styrelsemedlem i SMY som ett av de värsta åren av marsvinshobby i mitt liv. Det var mentalt mer påfrestande än att se sina favoritmarsvin dö, eller städa upp halvätna marsvinsbebisar ur buren, vilket borde säga mycket. Min vardag var fylld av konstant ångest om vem som kommer att skicka elaka meddelanden, och ge mig alltför svåra arbetsuppgifter jag inte har någon erfarenhet om, för att sedan klaga på hur dåligt jag utfört mitt arbete, trots att jag gjort allting och mera. Kort och koncist var atmosfären fruktansvärt toxisk. För min egen mentala hälsa, tog jag ett steg tillbaka från föreningen och koncentrerade mig endast på min egen hobby, marsvinen här hemma hos mig. Jag deltog inte i årsmöten och höll överlag låg profil gällande ansvarsposter. Jag var bara en vanlig medlem igen och fokuserade på att igen hitta positiviteten i min hobby. Tiden förgyller minnen, och år 2020, när jag satt och rulla tummar pga korona, skrev jag min uppfödarnamnsansökan efter 11 år av uppfödande utan uppfödarnamn. Det blev godkänt och så blev det, alla mina marsvin fick heta Stöpselnäsans! Jag tänkte att jag skulle fortsätta hålla låg profil och göra mitt eget för det gick ju bra, men så blev det inte.

Jag följde knappt med vad som hände i föreningen annars, visste helt ärligt inte ens vilka som satt i styrelsen. Allt var bra... tills! Jag fick höra att en ny regel bankats igenom på ett årsmöte, en regel som skulle splittra uppfödarna på uppfödarlistani två katekorier ”de bättre och de sämre” enligt en titulering ”tähtikasvattaja”. Uppfödaren får bära titeln ifall en djurhållningsgranskning utförts i uppfödarens hem av tillsynsveterinären. I grund en god idé, men dåligt utförd. Tillämpandet av detta leder till att slå stämjärnet djupare in i den redan splittrade föreningen, nånting som jag vill motarbeta. Jag har drömt och önskat om en enad förening, där alla kunde samarbeta för föreningens och marsvinens bästa, men arbetet som utförs kör med en annan riktning. Regeln togs upp på nytt upp på årsmötet i höstas (2020) som var ordnat en vardag klockan 17. Det hör ju nog till god sed att en förening ordnar medlemsmöten då maximalt många medlemmar kan delta, men inte tydligen för SMY. Jag fick en känsla av att mötet ordnades så att specifika människor _inte_ skulle kunna delta... eftersom jag möttes så defensivt då jag frågade om inte mötet kunde flyttas till ett veckoslut. Nå, jag kunde inte såklart delta (var på jobb), och vet inte hur diskussionen löd under årsmötet. Tähtikasvattaja regeln slogs igenom (dock med namnet ’sertifioitu kasvattaja’, shit the same). Känslor om att den här föreningen kanske inte längre är för mig började välla, men jag tänkte att jag inte ännu kunde ge upp. Det bästa sättet att förändra nånting är att göra nånting åt saken själv. Därför deltog jag i SMY’s vårmöte i lördags, helt oförberedd. Kan till och med medge att jag inte ens läst föredragningslistan eller bilagorna på förhand eller diskuterat ärendena med någon annan. Jag var där bara för en sak, för att avgöra ödet om ’tähtikasvattaja’ regeln. Mötet började långsamt och yrt, det kändes som att ingen riktigt styrde till det. Enligt god sed brukar man välja en icke-styrelsemedlem som ordförande för att uppehålla neutralitet, dessutom också sluten röstning då det gäller personval. Ingen dera av dessa seder respekterades. Jag önskade sluten röstning, och googlade snabbt fram en sida genom vilken jag kunde ordna en sluten röstning, men förslaget förkastades utan diskussion. Detta var nr 1 & 2 av kränkandet av demokratin under mötet, men jag vill inte vara den som orsakar gräl så jag teg och lät mötet fortsätta. Det framgick fort under diskussionen kring val om protokolljusterare etc. att det fanns frågor kring vilka som fick delta i årsmötet. Eftersom SMY hade ett anmälningsdatum till mötet, och tydligen hade nekat deltagande av sådana som inte anmält sig i tid (detta visste jag inte). Enligt mig var mötet alltså inte lagfört över huvudtaget, men som sagt, jag valde att tiga (jag vet vad det leder till om man säger sin åsikt eller ens ger en gnutta kritik åt ledningen). Då föredragningslistan skulle godkännas krävde jag att en punkt skulle tilläggas genast efter: diskussion om vem som har rätt att vara med och rösta på mötet, förslaget godkändes. Jag tog barskt min mun tur (eftersom ordförande om igen misslyckades att leda mötet korrekt och dela ut munturer) och förklarade vad syftet med ett årsmöte (alltså ett medlemsmöte) är, och att man inte kan neka rättigheten för en medlem att delta över huvudtaget, och att det är ett brott mot föreningslagen. Föreningen finns till för oss medlemmar och vi har alla lika rätt att delta och rösta (om inte annat sägs om rösträtt i föreningens regler, vilket det inte gör i detta fall). En pervers kränkning av demokratin (nr 3) helt enkelt. Mottagandet av detta var inte ”ursäkta, vi visste inte, hur skall vi gå vidare? Bör mötet flyttas?” eller motsvarande, utan ”VARFÖR BERÄTTA DU INTE DET HÄR TIDIGARE”? .... öööö för detta var inte i min kunskap förrän nu? Dessutom, är det ju styrelsens uppgift och ansvar att driva föreningen enligt lagen, det är ju vad de är valda för! Denna fingerpekningsmetod (felet är alltid någon annans) berättar mycket om den saknade potentialen av förbättring som genomsyrar föreningens ledning. Om man inte kan medge sina egna misstag, hur kan man någonsin förbättra dem? Nåja, mötet fortgick och det kom också till min vetskap att styrelsen har haft möten angående verksamhetsgranskarnas kompetens (nånting styrelsen inte får göra enligt föreningslagen), och hotat dem skriftligt med avskedning och att styrelsen väljer nya granskare i deras ställe (megaolagligt). Vad är inte detta än helt totalt sjuk kränkning av hela verksamhetens genomskådlighet och demokratiska process? (nr4). Ut över detta tog ordförande friheten att kommentera med sina personliga åsikter efter varje taltur, och följde inte talturs ordningen. Inkompetens och partiskhet som ordförande, skändande igen av den demokratiska processen (nr5). Dessutom var hela mötet ett maktspel av fullmakter, där röster gavs i folks namn som inte ens är medvetna om vad som diskuteras på mötet (skändande av den demokratiska processen nr 6). Det fanns flera rösträtter via fullmakt än personer på plats, vilket också enligt lagstiftningen är odemokratiskt, och totalt osmakfullt. Föreningen är på alla vis ett brinnande tåg med en ledning som glatt fortsätter köra rakt mot avgrunden, och jag inser att det är dags för mig att hoppa av. Jag kan inte och vill inte representera en förening som drivs genom inkompetens, manipulering och antidemokratiska metoder, och inte har det minsta intresse för öppen diskurs. Eftersom jag inte heller anser att jag fått någonslags nytta av att ha ett uppfödarnamn kommer jag härmed att be föreningen gömma mitt uppfödarnamn från sina sidor och sedan låter jag mitt medlemskap sina ut. Uppenbarelsen jag fick under mötet är att denna förening inte är för mig, och att den kanske aldrig varit det heller. Min hobby kommer trots det att fortsätta, precis som tidigare. Jag kommer att fortsätta älska och ta hand om mina marsvin och föda upp i liten skala. Jag kommer att fortsätta hjälpa och ge råd åt andra marsvinsfantaster via diverse sociala medium och hjälpa i genetikfrågor. Jag vänder en ny sida gällande föreningsverksamheten och vi får se vad framtiden hämtar med sig! mvh Carolina Clayhills

P.s. Detta baserar sig på mina egna åsikter och känslor angående föreningen, bara mina. Jag är inte i maskopi med någon och har inte diskuterat innehållet av detta inlägg med någon. Jag har inget intresse för fortsatta gräl, men jag känner mig förpliktigad att poängtera orättvisa och ge en förklaring till varför jag inte mera vill representera föreningen. Den lilla tröst jag har var att jag under mötet hittade flera sådana som delar dessa tankar och känslor med mig.


UUTISET